Tegelfasad fogades om och impregnerades på villa i Stenhamra, Ekerö

Tegelfasaden på en villa i Stenhamra, Ekerö fogades om och impregnerades efter att fogarna hade börjat vittra ur på flera väderutsatta sidor. Särskilt kring fönster, sockelövergångar och det sydvästra hörnet syntes sprickor, urfall och partier där bruket hade blivit poröst. Målet var att återställa fasadens täthet, minska fortsatt fuktupptagning och behålla teglets ursprungliga uttryck utan att ändra kulören.

Så genomfördes omfogningen av tegelfasaden i Stenhamra, Ekerö

Arbetet inleddes med en noggrann genomgång av samtliga fasadsidor där fogarnas skick kontrollerades visuellt och med provstick i utvalda partier. De mest slitna fogarna satt på gavelsidan och runt öppningar där slagregn och återkommande fuktbelastning hade brutit ned ytan. Befintligt fogbruk frästes och höggs ur till ett djup på cirka 20 till 25 mm, beroende på hur hårt det gamla bruket satt. Där teglet låg nära sprickbildning användes handverktyg för att undvika kantstötning. Efter urslagningen borstades fogspåren rena från damm och lösa rester, och ytorna förfuktades innan nytt bruk lades in.

Anpassat bruk för äldre tegel

För att den nya fogen skulle samspela med befintligt murverk användes ett kalkcementbaserat fogbruk med anpassad hårdhet och kulör. Ett alltför hårt bruk hade riskerat att låsa fukten i teglet, vilket är en vanlig orsak till frostskador i yttersta skiktet under kalla perioder. Fogen pressades in i två omgångar där djupet först fylldes och därefter avslutades med en lätt indragen profil som stämde med husets befintliga fogbild. På så sätt blev övergången jämn över hela fasaden. Mindre lokala lagningar på enstaka tegelstenar utfördes samtidigt där kanter hade släppt i samband med tidigare frostsprängning.

Rengöring, torktid och impregnering av fasadytan

När fogarna hade härdat rengjordes fasaden skonsamt för att få bort bruksslöjor och damm från bearbetningen. Ingen högtryckstvätt med hård stråle användes direkt mot fogarna, eftersom färska fogpartier kan skadas om vattenbelastningen blir för hög. I stället arbetades ytan igenom med lågtryck, mjuk borste och anpassat rengöringsmedel för mineraliska underlag. Därefter fick murverket torka ut innan impregneringen påbörjades. Väderförhållandena styrde tempot. Arbetet lades under torra dagar med stabil temperatur för att undvika att fukt kapslades in bakom den vattenavvisande behandlingen.

Vattenavvisande behandling utan att stänga fasaden

Impregneringen utfördes med en silanbaserad produkt avsedd för tegel och mineraliska fogar. Behandlingen applicerades vått i vått i två skikt tills underlaget var mättat, med extra fokus kring fönstersmygar, hörn och övergången mot sockel där vatten ofta samlas och rinner långsammare av. Den här typen av impregnering minskade kapillärt vattenupptag samtidigt som fasaden förblev diffusionsöppen. Det var viktigt på just denna villa, eftersom teglet i sig fortfarande var i gott skick men tidigare hade sugit upp mycket fukt genom de öppna fogarna.

Detaljer som påverkade slutresultatet

Runt flera fönster upptäcktes lokala hårfina sprickor i anslutning mellan tegel och plåtbleck. De partierna öppnades upp, rensades och fogades om separat för att inte lämna svaga zoner kvar intill de nya fogarna. Vid sockeln fanns också stänkzoner med mörkare missfärgning från markfukt och regnvatten. Där kontrollerades att den nya fogen inte drogs ned för tätt mot angränsande material, så att uttorkning fortfarande kunde ske som tänkt. På en fasadsträcka under takfot krävdes extra skydd mot direkt sol under efterhärdningen, eftersom snabb uttorkning annars kan ge krympsprickor i nytt fogbruk. Den delen täcktes tillfälligt för att få en jämnare härdning.

Färdigt resultat på villans tegelfasad

Efter avslutat arbete fick fasaden en tätare och mer sammanhållen yta där foglinjerna åter blev tydliga utan att tegelväggen förlorade sitt ursprungliga uttryck. De tidigare urgröpta partierna försvann, vatteninträngningen minskade och helhetsintrycket blev jämnare runt både gavlar och fönsteröppningar. Resultatet blev särskilt tydligt efter regn, då vattnet inte längre sögs in på samma sätt i de tidigare slitna fogarna. För ett sådant här arbete var underlagets skick avgörande, och därför lades stor vikt vid rätt fogdjup, rätt bruk och tillräcklig torktid mellan momenten.